Annons
MENY
Träning och hälsa har alltid varit en drivkraft i Leila Söderholms liv. Hon är tränare, kostrådgivare, föreläsare och coach för såväl privatpersoner som företag. Livet är härligt, men inte bara härligt. 2010 fick jag diagnosen tarmcancer vilket följdes av en lång kamp mot tillfrisknande som inte är slut än. Självklart kommer den upplevelsen att påverka vad jag skriver på bloggen och mina råd kring hur bättre hälsa och träning kan vara ett stöd även i svåra perioder.

Annons

Cancer!

30 mars 2015

Idag på vardagspuls så pratar vi om Cancer, Ellinor Persson är med oss i studion och berättar om sin cancerresa. Jag är med och tipsar om hur man kan träna när man är sjuk och delar av mig av min egen erfarenhet.

stomiträning boll

Träning med stomi! Foto: Fanny Oldenburg

Min cancerresa:
Efter att jag fött mitt tredje barn så började min mage att svullna upp efter att jag ätit och jag fick gå på toaletten oftare. Då tänkte jag att det berodde på graviditeten eller på att jag blivit känslig för vissa grönsaker. Jag har alltid haft mycket kål, bönor, fibrer och grönsaker i min kost.

Förloppet var väldigt smygande, inget alarmerande alls. Jag ändrade lite i kosten och det blev bättre i perioder men till slut misstänkte jag att något var galet. En dag såg jag blod i toaletten och då bokade jag tid hos en tarmläkare direkt.

Under den här perioden var jag i mitt livs toppform, jag hade god aptit, kände mig pigg, mådde inte dåligt någonstans förutom att magen bråkade.

När de hittade min tumör som var stor som en Kiwi och elakartad så såg det ut som om den hade spridit sig till buken, jag fick då 50% chans att överleva. Det är helt galet att ta in när man känner sig starkast och piggast i världen. Att tro att man ska dö ifrån sina barn, den känslan går inte att beskriva. Total panik i varenda cell, jag kände att det här håller inte så jag bestämde mig för att mota paniken.

Det gjorde jag genom att dansa varje dag, ibland i flera timmar. Dans och musik föder lycka och glädje hos mig, min hjärna reagerade på dansen och skickade ut en massa lyckohormoner som gjorde att det gick att hantera paniken. Hjärnan tror på det jag talar om för den, det bevisades gång på gång under min sjukdomsresa.

Eftersom det alltid är kö på Radiumhemmet för strålning så fick jag vänta i 2 månader innan de började att behandla mig. Jag strålades för att krympa tumören och ta död på metastaser (spridning) och sen opererades jag. Jag visste att jag skulle få stomi på tunntarmen, i min situation så tar man allt bara man får bort cancern.

Uppvaknandet efter operationen var ljuvligt för jag fick veta att tumören bara satt lokalt i tarmen det som de trodde var spridning var inte det. Jag skulle få leva vidare! Samtidigt var det här den stora kampen började. Jag kunde inte ens sitta utan ryggstöd, gå fick jag göra med gåstol en slags hög rullator i början och bara några steg för sen svimmade jag.

Min stomi hade det blivit fel på, den gick inte att bandagera, påsen lossnade hela tiden. Tunntarmen är inte viljestyrd så det går inte att stoppa flödet. Det som kommer ut är också väldigt frätande så jag var helt skinnflådd på magen och hade stora sår.

Något hade hänt med min urinblåsa under operationen så jag var tvungen lära mig att tappa mig själv dvs att föra in en kateter i urinröret ända upp till urinblåsan och på så sätt tömma den.

Det var helt galet, jag som är van att springa i skogen och träna min kropp satt helt plötsligt fast i en soffa och kunde inte röra mig för då lossnade påsen. Jag hade en klocka som ringde när jag skulle tappa min urinblåsa och en klocka för att kolla stomin.

Då insåg jag att det är upp till mig om jag ska ta mig ur det här. Jag tog hjälp av min dans igen men den här gången så kunde jag inte dansa utan jag fick dansa med händerna. Det funkar lika bra, hjärnan trodde direkt att jag ägde dansgolvet och skickade ut massa sköna hormoner som gjorde att jag faktiskt tyckte livet var toppen även om det såg annorlunda ut. Det gav mig kraft att lyfta mina små minihantlar som jag släpade med mig överallt, träna lite med en handduk och kanske gå ett varv runt soffan.

Så här höll jag på, dansade för att hitta kraft och sen tränade det jag kunde. Då utsöndras endorfin som fyller mig med välbehag men som också är smärtstillande. På det här sättet återtog jag mina krafter och lärde mig hantera det svåra. Jag satte upp dagliga mål att idag ska jag gå till brevlådan, imorgon ska jag gå till brevlådan + 20 meter, på onsdag ska jag ställa mig upp och sätta mig ner 100 gånger osv. På väldigt kort tid så lyckades jag träna upp mig igen och få tillbaka kraft och hållning.

Jag knipövade mina knipmuskler för att få muskler och nerver att hitta varandra igen och efter 4 månader så kunde jag kissa själv, vilken lycka!

IMG_2792

Idag ska de ta bort min stomi och lägga ner min tarm i buken igen. Yippie!

Efter 6 månader fick jag till min stora glädje ta bort stomin.

Idag mår jag jättebra även om jag är strålningsskadad i tarmen och saknar stora delar av den så är det en dans på rosor mot vad jag har varit med om. Jag hade ett stort bakslag då tarmen brast och avföring läckte ut i buken, min livmoder och äggstockar gick sönder. Jag fick ta bort allt som gick sönder och även mer av tarmen samt fick stomi igen. Jag hanterade det på samma sätt, lurade min hjärna så mycket det bara gick. Jag satte upp dagliga mål och dansade som en tok.

Nu har jag  inte stomi utan allt fungerar nästan som det ska. Jag har ett år kvar tills jag är friskförklarad och som jag längtar till den dagen.

Det som är viktigt är att söka läkare om du upplever att något med din kropp är annorlunda mot förut, det är i många fall skillnaden på liv eller död. Hade jag inte sökt hjälp när jag gjorde så hade jag inte levt idag. Cancer drabbar alla och oavsett hur nyttig eller vältränad du är, det minskar risken att drabbas om du tar hand om din hälsa men det är ingen garanti.

Stor kram och massor av kärlek och kraft till alla er därute som kämpar mot Cancer.

Cancerfonden stående1

Mina änglar som hjälpte mig på många olika sätt med min vardag som sjuk! Chris jobbade som en galning för att täcka för mig, Camilla skötte scheman och såg till att alla var på plats, Britt-Marie som är min kund skrev brev till Sveriges främste tarmläkare och bad honom att ta sig an mitt fall när det såg mörkt ut och min lilla Moa som är en sån trygg, lugn och kärleksfull solstråle. Jag är er evigt tacksamma!

Kramar Leila

Dela
Tweeta
Maila
2 kommentarer
artiklar | recept
Annons


Annons

Hälsoverktyg
Kaloritabell
Motionstabell
Räkna ut ditt BMI
Räkna ut ditt kaloribehov
Räkna ut din midja / höftkvot
Ner i vikt - tjänster
Onlinekurser för nya vanor
Veckans meny
Nyhetsbrev

Laddar http://lifebyleila.mabra.com/coacha-sofia/